Därför är skådespelare vår tids superstjärnor

S K, Pixabay

Gustav Schwarzenegger ligger tre dagar under Stalingrads bråte och överlever och en generation senare uppmanar Arnold Schwarzenegger oss att sova snabbare – slump eller kausalitet? Att döma av de trötta blickar som faller på kalaskulor lutar jag åt det senare.

Vi saknar disciplinen hos kulturikonen Arnold och kakafonin av superhjältar och superskurkar i Marvels och DC Comics universum. Vi kan inte sova snabbare. Vi kan inte tänka bort att pecannötkola är gott. Vi kan inte skriva ett mål på ett papper och programmera in pappret i skallen.

Vi är inte befriade från våra begär. Men det betyder inte att vi är slavar under dem; vi kan fortfarande tänka och känna.

Vad vore jag inte om mina beroenden var sex, umgänge och samtal istället för mat, ensamhet och skrivande?

I alla tider har kulturen fått oss att dergla med våta uppblickar på de som smidigt och stiligt kan knyta rätt fras till reaktion. De är dem vi tyr oss till; vi låter dem forma och formulera vårt samhälles konvention.

Sen gnäller du på att samhället är ytligt.

Vad tror du händer med en individ som saknar egenskaperna som krävs för att leva upp till de våta uppblickarnas förväntningar? Skådespel!

Inte undra på att skådespelare är vår tids superstjärnor.

Enhörningar

Gerd Altmann, Pixabay

JAKOB står framför ett altare

JAKOB. Fy fan säger jag för all ångest som skördas på våra kadaver! Vad ska en orättfärdig man med två enhörningar göra annat än att suga deras blod för att korsbefrukta två helgon till ett nytt helvete? Du kastar på din själ på min och du bryr dig inte om att ta reda på vad jag gör med den. Du ser på när jag slaktar dina enhörningar – se på mina händer! De var blodiga från början! Ändå fortsätter du kasta enhörningar på mig! Du fortsätter kasta, jag slakta. Du måste tvinga mig – jag ber ju! Jag sitter på mina knän! Vill du jag ska sluta slakta eller bli en bra slaktare? Min hjärna säger allt, hjärtat säger ingenting. Du låter någonting dött behärska liv och död!

JAKOB. Femton år! Femton år av slaktade enhörningar och blodiga händer. Du bara låter det hända. Som om jag kan lära mig något med den här viljan så långt upp i röven att smaken av frihet kommer med uppstötningarna. Ser du inte att jag är trasig? Allt jag tar i går sönder. Och jag får bara handdukar att torka händerna rena från blod med. Jag vill inte torka händerna. Men du vill inte heller se. Torka händerna, säger du. Du sänker stämningen, säger du.

JAKOB tar upp en kniv från altaret.

Dörren till lokalen öppnar och ANDREAS kommer in.

ANDREAS. Vad gastar du om? Du. Jakob?

JAKOB släpper kniven.

JAKOB. Ingenting.

ANDREAS. Vem snackar du med?

JAKOB. Ingen.

JAKOB reser sig och följer ANDREAS ut ut lokalen.

Bilden på ANDREAS rygg är en enhörning.