Är psykopati det naturliga tillståndet?

Etienne Marais, Pixabay

Mamma skorpion bär sina ynglingar på ryggen i fjorton dagar. Den stackare som faller av blir omedelbart avfälling och kan aldrig komma tillbaka utan att bli sin moders middag - skorpioner älskar smaken av sina barn. En lejonhanne kan bita huvudet av en lejoninnas ungar för att bryta en ättelinje - och för att knulla. Sådant får en människa fängelse för. Och han får knappast knulla.

..............

Ett rovdjur siktar in sig på svaga och sjuka för att få sig ett mål mat. Vi säger att det är naturens gång: är du för svag hamnar du på de livstarkas meny. Skillnaden mellan människor och djur är att vi bara får äta byten som har paketerats, djuptfrysts och skeppats till återförsäljare efter industriellt massmord.

Naturen säger överlev, hon säger aldrig hur.

En centralamerikansk bönsyrsa, kamouflerad av regnskogen, kastar sig fram på fjärdedelen av ett ögonblick, äter sitt offer levande medan det vrider sig i plågor och kroppen slits i stycken. Det är sådant vi ser på teve och som vi säger till våra barn att det är på låtsas.

Är det vi kallar psykopati en sjukdom eller ett naturligt tillstånd som har evolutionerats bort? Dag Öhrlund ställer frågan varför hans och kollegan Dan Buthlers fiktiva psykopat Christopher Silvferbielke väckte ett sådant intresse, och rasar när ordet "frihet" dyker upp (tillräckligt många gånger för att väcka förundran) i det att kunna göra vad man vill. Att vi fascineras av onda människor är ett ofrånkomligt faktum, men varför? Vad har "anal disciplin" och svindleri med frihet att göra?

Jag lever hellre på makaroner än ett trist jobb

banksadam, Pixabay

Det är väl svårt att prata om arbetsmoral också. Hög arbetsmoral förutsätter principer eller inpräglad livsstandard som ger jobbet ett principiellt eller ekonomiskt värde. Ett folk utan någotdera är svåra att motivera. Hur gör man med ett folk som hellre lever på makaroner än på ett jobb? Hur införlivar man dem i den uråldriga doktrinen att det är bra att jobba?

Konceptet att välja med hjärtat, att göra något man brinner för, verkar ha slagit fel: de som inte brinner för det som erbjuds väljer helt enkelt en lägre livsstandard för att friheten verkar vettigare. Det är bättre att inte brinna alls än att låtsas brinna. Det lämnar konventionen med ett sista kort och det är pengarnas konkret sociala värde; utan pengar har man inte råd att umgås med folk.

Det är ett tveksamt kort som sällan behöver eller ens bör spelas för att folk i regel betraktar det som en implikation till ofrihet. De flesta säger det ogärna rakt ut, de slickar hellre på aluminiumlisten med lekmannens aforismer om arbetskamrater och rutiner på tungan. Men i slutänden är det ändå en fråga om att den som väljer att leva på makaroner istället för att arbeta väljer bort ett aktivt socialt liv. Och det är inte okej.

Skrivkursen kan du ta senare. Eller inte alls.

Steve Johnson, Pixabay

Skrivandet är en öm och sårbar process som föds ur ett tankefrö som kan härledas till en genuin åsikt, ståndpunkt eller ett minne. Det är ett utblottande tanke- och värderingskrig; oftast en strid mellan viljan att bli förstådd och rädslan att vara för tydlig. Om det är din dröm att skriva så menar du att det är din dröm att föda tankefoster, ge dem näring och sörja för dem som du sörjer för dina egna barn.

Skrivande handlar inte om skrivande

Med andra ord: stäng inte av huvudet. Du kommer behöva det. Och bry dig inte om ifall det blir en insändare, en novell, en post it-lapp på kylskåpet eller ett handskrivet linjerat A4-ark i papperskorgen. Om eller när det blir en bok kommer du att veta det.

Skrivande handlar inte om skrivande. Det handlar om tänkande. Och att acceptera tänkandet. Din penna är ditt kommunikationsverktyg. Träna på att släppa tankarna fria. Det är dem som avspeglas i ditt skrivande, och ju ärligare du är desto bättre skärpa får du i texten! Och våga låta pennan vila tills tankarna är mogna.

5 gyllene ägg för dig som skriver för att överleva (alltså bokstavligt talat för att inte dö!)

1. Att vilja a) skriva och vilja b) tjäna pengar på att skriva är två vitt skilda ting. A är ett slags sanningssökande som kan rädda dig, B gränsar till horeri som bara funkar så länge du får bekräftelse. Eftersom konsten, åtminstone när den görs ordentlig, når djupt i människan, blir det väsensvidrigt att sälja den med något annat än tårar och kramar och djuplånga samtal.
2. Jag litar inte på konstnärer som mår bra, de har konsten för lätt som ett jobb och förvanskar marknaden med lättsmält, realsocial dussinkonst lika fördummande som realityprogrammen i teve.
3. Den stora litteraturen kämpar följaktligen, på grund av sin asociala och omstörtande natur, för sin överlevnad i medieålderns hypersociala medlöperi-anda. Skit fullständigt i den. Gå inte på snacket om leende sälj. Jag har sett många seriösa konstnärer försöka sälja utbrytarkonst med svettstela leenden. Det svider att se på och jag lider med dem. Konst som inte säljer med surmulen min och långdjupa samtal eller för all del konstnärens knäpptystnad, är inte värd att äga överhuvudtaget.
4. Om du vill skriva för att inte dö, läs litteraturvetenskap för att bli en bättre läsare. Bra läsare blir bra skrivare. Undantag finns, men de är trista ytskiktsrealister som lever på sociala färdigheter och språkkunskaper snarare än brännande känslodjup och socialt riskabla tankar. De har du ingenting för. Jag litar inte på konstnärer som nöjer sig med ytskiktsrealism. De försöker, omedvetet eller ej, bevisa att konsten är inget annat annat än underhållning. Det är inte så begåvat. För vore det sant skulle jag inte vara vid liv idag. Stor konst är inte ett dugg underhållande. Den gör tvärtom ont om du vågar ta den till dig, alldeles som den är, utan ögonbindlar. De allra flesta gör inte det eftersom det sociala priset blir högt. Det är alltjämt den ledande markören för riktigt stor konst.
5. Lita bara på dem som tål dina idéer. De behöver inte hålla med, bäst för dig är egentligen att de inte gör det, men håll noga uppsikt på vilka som ryggar. Du behöver diskutera med folk som kan hänga med dig och utmana dig. Att vara snäll tar jag för givet i umgängen - i konsten däremot, där själens djup ska stötas och blötas och i förlängningen förädlas, har ordet snäll andra konnotationer.