Jag tror att det krävs en litteraturkritisk bibelläsare för att vinnlägga sig vad du säger om den heliga skrift, och dina litterära kunskaper talar ju sitt tydliga språk. Jag har tittat igenom ett antal av dina dikter (och diktare är du så det förslår, en stor poet), ditt förhållningssätt till gudstron är förebildlig. Jag har mycket kvar att göra att gå igenom dina dikter, men jag tror jag förstår bättre "den terapeutiska och lindrande läkedom för min självkännedom, mina fördelar och begränsningar".
Bibelns mer påtagliga filosofier och apologier gör den kanske rentav bättre lämpad som terapeutisk läsning än Almqvists svärmerier, men jag tror - med anknytning till att "den 'riktiga' bibeln, som otvivelaktigt innehåller både geografiska och historiska fakta, olika slags filosofier och myter blandat med apologier för politiska och religiösa föreställningar" - att det samtidigt krävs av den som vill vinnlägga sig de terapeutiska fördelarna att "lära sig läsa" bibeln. Man kan inte bara sätta sig och läsa bibeln som man sätter sig och läser Jaktslottet. Vad man löser in i bibeln tror jag så här i eftertankens töcken, hänger mycket på om man har fått lära sig läsa den eller inte, vilket du ju avslutar med nedan.
Så min fråga blir nog den här: hur kan man vinnlägga sig bibelterapi om man inte har lärt sig läsa bibeln?
Kan man läsa Job på samma sätt som man till exempel läser Werthers lidanden? Kan man läsa evangelierna som man läser Tintomara? Någonting jag märkte i mina religionsstudier var att Jesus lidande hela tiden återberättas från olika perspektiv, projicerat i och associerat till andra karaktärer med "vanlig" hjärtestyrka, hur helheten broderar ut själva poängen med lidandet och att det i sig blir en helande effekt.
Jag fastnade för berättelsen om Franciskus av Assasi och hans omvändelse, när han städar kyrkan och sover på stengolvet efter ett år i fångenskap. Samma sak med Augustinus och hans omvändelse under eken i Milano; omvändelse är sjäva budskapet, nyckelordet och, vill jag hävda, gränslinjen mellan den lärde och olärde bibelläsaren som gör bibelterapin så... riskabel? Svårtillgänglig? Det är där jag inplacerar det reklammässiga i den heliga skrift. För den olärde läsaren blir det kanske rad en apologier för lidandets existens? En rad argument för att bekänna sig till lidandets dygd.
Här skulle jag kunna fortsätta, brodera ut min utläggning till litteratur i största allmänhet, inte minst den äldre litteraturen, som på de flesta håll ställer sig bakom bekännelsen till lidandets dygd, som den har gjort sedan antiken. Man kanske kan säga att det reklammässiga kring lidandets dygd bara mjuknade med kristendomen?
Som du kanske märker så gav vidare reflektioner kring bibelterapi upphov till många tankar, vilket tyder på att den helt klart är värd sin reflektion när allt kommer omkring!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar