Skrivandet är en öm och sårbar process som föds ur ett tankefrö som kan härledas till en genuin åsikt, ståndpunkt eller ett minne. Det är ett utblottande tanke- och värderingskrig; oftast en strid mellan viljan att bli förstådd och rädslan att vara för tydlig. Om det är din dröm att skriva så menar du att det är din dröm att föda tankefoster, ge dem näring och sörja för dem som du sörjer för dina egna barn.
Skrivande handlar inte om skrivande
Med andra ord: stäng inte av huvudet. Du kommer behöva det. Och bry dig inte om ifall det blir en insändare, en novell, en post it-lapp på kylskåpet eller ett handskrivet linjerat A4-ark i papperskorgen. Om eller när det blir en bok kommer du att veta det.
Skrivande handlar inte om skrivande. Det handlar om tänkande. Och att acceptera tänkandet. Din penna är ditt kommunikationsverktyg. Träna på att släppa tankarna fria. Det är dem som avspeglas i ditt skrivande, och ju ärligare du är desto bättre skärpa får du i texten! Och våga låta pennan vila tills tankarna är mogna.
5 gyllene ägg för dig som skriver för att överleva (alltså bokstavligt talat för att inte dö!)
- Att vilja a) skriva och vilja b) tjäna pengar på att skriva är två vitt skilda ting. A är ett slags sanningssökande som kan rädda dig, B gränsar till horeri som bara funkar så länge du får bekräftelse. Eftersom konsten, åtminstone när den görs ordentlig, når djupt i människan, blir det väsensvidrigt att sälja den med något annat än tårar och kramar och djuplånga samtal.
- Jag litar inte på konstnärer som mår bra, de har konsten för lätt som ett jobb och förvanskar marknaden med lättsmält, realsocial dussinkonst lika fördummande som realityprogrammen i teve.
- Den stora litteraturen kämpar följaktligen, på grund av sin asociala och omstörtande natur, för sin överlevnad i medieålderns hypersociala medlöperi-anda. Skit fullständigt i den. Gå inte på snacket om leende sälj. Jag har sett många seriösa konstnärer försöka sälja utbrytarkonst med svettstela leenden. Det svider att se på och jag lider med dem. Konst som inte säljer med surmulen min och långdjupa samtal eller för all del konstnärens knäpptystnad, är inte värd att äga överhuvudtaget.
- Om du vill skriva för att inte dö, läs litteraturvetenskap för att bli en bättre läsare. Bra läsare blir bra skrivare. Undantag finns, men de är trista ytskiktsrealister som lever på sociala färdigheter och språkkunskaper snarare än brännande känslodjup och socialt riskabla tankar. De har du ingenting för. Jag litar inte på konstnärer som nöjer sig med ytskiktsrealism. De försöker, omedvetet eller ej, bevisa att konsten är inget annat annat än underhållning. Det är inte så begåvat. För vore det sant skulle jag inte vara vid liv idag. Stor konst är inte ett dugg underhållande. Den gör tvärtom ont om du vågar ta den till dig, alldeles som den är, utan ögonbindlar. De allra flesta gör inte det eftersom det sociala priset blir högt. Det är alltjämt den ledande markören för riktigt stor konst.
- Lita bara på dem som tål dina idéer. De behöver inte hålla med, bäst för dig är egentligen att de inte gör det, men håll noga uppsikt på vilka som ryggar. Du behöver diskutera med folk som kan hänga med dig och utmana dig. Att vara snäll tar jag för givet i umgängen - i konsten däremot, där själens djup ska stötas och blötas och i förlängningen förädlas, har ordet snäll andra konnotationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar