Jag är en absolut onyttig människa.
Vad är er politiska övertygelse?
– ur Enquête av Gunnar Ekelöf
Det är populärt att låta påskina sina lärdomar från resor mellan klasser. Helst i storvulna ordalag om människans potential. Jag har gjort det och kommit undan med det utan tillstymmelse till ont samvete. Samvetet kommer först när allt är förlorat, när man tvingas tänka större, milasteg från entreprenörsromantiken om människan som spolas barhänt upp på stranden för att spotta i nävarna och börja på igen. Jag pratar om att förlora allt och sedan förstå alldeles för mycket om människan och historien för att vilja konkurrera ut någon i trygghetstävlingen igen. Denna onyttiga människa är min enda kvarlevande hjälte.
Hon är min hjälte därför att hon förstår att Nyttigheten kan ofredas och rövas bort av ändamål som tvättas rena med pengar. Eftersom jag har en vapenproducent i närheten har jag haft den ynnest att få lyssna till inlärda repliker, som syftar till att listigt väja för sunda värderingar. Efteråt undrar jag hur hon kan sova om nätterna. Sen minns jag disciplinens förblindande kraft och förstår. Min onyttiga hjälte och vapenproducenten måste se på varandra med samma dömande blickar. Eftersom vapenproducenten tjänar pengar på sitt medlöperi är hennes övertag vedertaget.
Det är min övertygelse att tanken förvanskas i nyttighetens hägn. För den som tänker djupt och klart på världen kan ingenting vara heligt. Men en så pass illojal hållning är inte populär. Eftersom jag är konstnär är jag per definition onyttig, och det låter mig tränga igenom alla ideologiska, politiska, religiösa, sociala och ekonomiska normer efter behag. För min hjälte betyder tystnadsplikten ingenting. Folkets lojalitet är till för dem som förtjänar det, de enda som förtjänar det är de som konsekvent tar avstånd från Darwins lagar om den starkastes makt. Det är fortfarande inte helt mänskligt att vara nyttig i vårt system.
Vad är alternativet då? undrar någon. Du kan ju inte skita i att göra nytta. Om det gör det lättare för mig att leva med mig själv – jag har nedsatt förmåga att maskera bort normala reaktioner på skändligheter – så har jag inte mycket till val. Jag kan inte välja att blunda för vad vapenproduktion leder till. Argumentet om nationernas försvarsförmåga är en obegåvad eufemism som kan bestå endast därför att kommunikationen mellan människor kringskärs av tystnadsplikter. Och eftersom normer och tabun blockerar tankefriheten. Det är inte värdigt en civilisation som kallar sig kunskapsdriven att kalla det för nyttigheter.
Jag är en absolut onyttig människa därför att det finns ingen nytta i att bryta igenom tystnader. Det skapar tvärtom osämja och gör ganska ont. Hellre än att underhålla med min konst vill jag plåga, plåga med så mycket verklighet att verkligheten i sig blir surrealistisk (när människor har lärt sig blunda för många av de egna livsvillkoren följer ofta känslan av surrealism när någon gräver tillräckligt djupt). Som autist syns mig tystnader för det mesta till för att hålla verkligheten ihop när det fria tänkandet och språket hotar att splittra den. Det är en vacker gest att vilja rädda varandra från sönderfallande, men felaktig.
Ett barn kan aldrig krävas på den medvetna genomlysningen av samhällskroppen. Vuxna borde aldrig få komma undan den. Det enfaldiga jollret om självrannsakan är som bäst en kompensation för vår oförmåga att ta i stora frågor, som social frid och fred och värdigt liv åt alla. Utan psykiska spänningar som sjuder och kokar och kastar upp konflikter om småsaker kunde vi bli fria på riktigt. Det kommer fortsätta betraktas som utopi tills människan växer sig stor nog i tanke och känsla för att kunna övervinna sig själv (jag talar inte i gängse mening nu, jag talar endast om människan som försöker övervinna sin apnatur). Frihetens största seger är och förblir att övervinna människans behov av att tävla om basal trygghet.
Min absolut onyttiga hjälte förstår att konkurrensen hör hemma i naturen och underhållningen, inte i civilisationens vardagsliv. Alla sociala bojor och intellektuella dimridåer som förhindrar det, oavsett hur normaliserade, är hämskor för den fritt tänkande individen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar