Staten och myndigheterna måste gå in och rädda inte bara människor utan företag. Det blir en rungande örfil åt nyliberaler som predikat sina mänskliga värderingar som protestantiska kyrkosamfund sin gudstro. På företagande.se skriver Stefan Fahlander att man bör "ge 42 000 kr/månad" av skattepengar "till varje småföretag". Näringslivets sinnliga egenintressen och ontologiska kraftlöshet är påtaglig. Det kanske blir en väckarklocka för samhället att företagen inte är våra frälsare.
För varje framgångsrikt företag ska hundratals - kanske tusentals - småföretag vada omkring i sina nollsummespel och predika om utopiska målsättningar på sektlika nätverksmingel. När det verkligen gäller, när gudstjänsterna måste bromsas, då visar sig nyliberalismens svagheter, och Timbros anställda får börja skissera på sina efterhandskonstruktioner medan de söker sig till Handelshögskolans studie- och yrkesvägledningstjänster.
Det var den ångesten av att gå in på en industri, på en verkstad eller på ett reservdelslager. Vi som bär människans samvete på våra axlar, söker blicken hos de beskäftiga människorna, utan att fånga den, som i kristider distraherar sina tankar med nya aktiviteter och göromål för att slippa vidröra tankar på världen som den ser ut. Det var aldrig trängsel. Det de kallade illojalitet var förnimmelsen av ett felslut. Ett samhälleligt och kollektivt upprätthållande av en chimär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar