105 000 människor har dött i syriska fängelser sedan krigsutbrottet i Syrien 2011. Hundrafem tusen. Siffrorna kommer från Syriska människorättsobservatoriet (SOHR). För den som har läst Faraj Bayrakdars surrealistiska roman Språkets och tystnadens otaliga svek (2006) blir siffran helt svart därför att boken beskriver en människas upplevelser.
Hundrafem…
När jag läser siffran är dyker surrealistiska scener ur romanen upp som i revy, hemska, uppslitande tortyrscener i dunkla källarhålor: ”fläkning”, ”hjulet”, ”el-metoden”, ”tyska stolen”; ibland varierar Bayrakdar surrealistisk poesi med saklig prosa: han beskriver tortyrmetoderna med saklig prosa.
…tusen.
En man tvingas svälja en död mus – en människa:
”Plötsligt började han skälva och stappla tills han inte uthärdade mer. Att misslyckas var inte värre än att kvävas. Han föll ner på sina knän, kastade sitt huvud bakåt och försökte med händerna kommunicera sitt desperata behov av vatten. Den sista delen av musens svans hängde fortfarande synlig i hans mungipa.”
Hundrafem tusen…
”Föreställ dig folks reaktioner när du berättar om fläkningen och om hjulet … om elströmmen och utvidgningen av universums gränser genom vrålen.”
Jag har gjort resan från guldpläterade konferenssalar på Kungsholmen, flådiga mingel på Odenplan, spexiga luncher på Hötorget och skrivkramp vid ett rangligt skrivbord på Strandvägen, hela vägen ner till den psykiska ohälsans ekonomiska, materiella, psykiska och fysiska utanförskap. Jag har jobbat på fabriker, lager och butiker; studerat litteratur, filosofi, religion och film; mobbats, traumatiserats, skuldsatts, dömts i rätten och konkat och härmed betraktas känsliga läsare som varnade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar